Början genom ett slut.
Idag fick jag vaccin via skolan. Sprutan som stack mig gjorde jätteont. Men smärtan domnade bort av det onda som redan fanns i mig.
Det värker i hjärtat. Samtidigt känns allt är avdomnat. Särskilt världen runtomkring verkar så långt borta. Och man vill bara sova hela tiden, nästan gå in i en sorts dvala. Inte ens ett sprutstick som gjorde ont kunde väcka mig.
Ja jag har gjord slut med min pojkvän...
... och det känns som att en kedja gjord av kött och blod som förr var fäst vid min kropp nu är avkapad. Det blöder och värker.
Att det tog slut hade många anledningar. Minst 10 har jag kommit fram till och den främsta är att jag ständigt försökt övertyga mig om att det skulle kännas äkta någon dag, kanske en vacker dag i framtiden? Men en gång för alla får man inse att det inte går att lura sitt hjärta.
Jag är bara så trött och psykist sårig just nu. Har försökt avsluta det här många gånger förut. Mitt hjärta tålde egentligen inte allt som det fick utstå. Men jag höll ut och var envis varje gång.
Behöver bara tid nu för att läka. Något tog ju slut, något fattas inom mig nu och jag måste fylla det hålet.
Så mycket som hänt. Hur mycket får egentligen hända på 2 år? Det räckte tydligen för att förändra hela mitt liv, min livsstil och mina värderingar. På många sätt var det bra och jag är tacksam. Men på många sätt blev en inre del bara mer och mer sårad. Det kvider därinne...
Jag bara ville så mycket. Tanken var ju fin.
Usch jag hoppas jag inte blir deprimerad. Fast det får jag väl vara ett tag. Det hör väl till?
Ska iaf inte låtsas mera, eller offra delar av mig själv.
Det kommer kännas bättre till sist. Så som det varit kunde det iaf inte fortsätta. Nej nu måste jag bara få läka ett tag och sedan ta mig upp starkare än förut.
Det här måste bli en början genom ett slut.
Det värker i hjärtat. Samtidigt känns allt är avdomnat. Särskilt världen runtomkring verkar så långt borta. Och man vill bara sova hela tiden, nästan gå in i en sorts dvala. Inte ens ett sprutstick som gjorde ont kunde väcka mig.
Ja jag har gjord slut med min pojkvän...
... och det känns som att en kedja gjord av kött och blod som förr var fäst vid min kropp nu är avkapad. Det blöder och värker.
Att det tog slut hade många anledningar. Minst 10 har jag kommit fram till och den främsta är att jag ständigt försökt övertyga mig om att det skulle kännas äkta någon dag, kanske en vacker dag i framtiden? Men en gång för alla får man inse att det inte går att lura sitt hjärta.
Jag är bara så trött och psykist sårig just nu. Har försökt avsluta det här många gånger förut. Mitt hjärta tålde egentligen inte allt som det fick utstå. Men jag höll ut och var envis varje gång.
Behöver bara tid nu för att läka. Något tog ju slut, något fattas inom mig nu och jag måste fylla det hålet.
Så mycket som hänt. Hur mycket får egentligen hända på 2 år? Det räckte tydligen för att förändra hela mitt liv, min livsstil och mina värderingar. På många sätt var det bra och jag är tacksam. Men på många sätt blev en inre del bara mer och mer sårad. Det kvider därinne...
Jag bara ville så mycket. Tanken var ju fin.
Usch jag hoppas jag inte blir deprimerad. Fast det får jag väl vara ett tag. Det hör väl till?
Ska iaf inte låtsas mera, eller offra delar av mig själv.
Det kommer kännas bättre till sist. Så som det varit kunde det iaf inte fortsätta. Nej nu måste jag bara få läka ett tag och sedan ta mig upp starkare än förut.
Det här måste bli en början genom ett slut.
SSK-student :D
Nu är hösten här! Jag riktigt längtar efter att få se färgspraket! De friska starka vindarna har redan kommit. Särskilt friska häruppe på kullen:P (Min frisyr! xD)
Jag har precis påbörjat min utbildning på karolinska. Det är jättespännande! Massor att läsa och tänka på men sånt gillar jag. Och snart, mycket snart ska vi ha vår första fältstudie, i en vecka ska vi alltså få följa en arbetande sjuksköterska på en vårdavdelning. Megaspännande!
Jag sjunker verkligen in i det jag läser. Det har blivit svårt att tro att jag skulle ha kunnat plugga till något annat.
Sjuksköterskans roll i samhället är (bland annat) att vårda de sjuka, ge dem medicin, sköta om deras sår, prata med dem och förklara vad som ska åtgärdas och hur. Jag riktigt älskar att förklara saker! Måste plugga jättehårt nu så jag får allting rätt!;)
Det känns superkonstigt att ha bestämt sig för vad man vill bli. Jag som drömt om att bli lite allt möjligt genom livet - inte så lite heller;P Men det bästa med yrket är ju att man kan jobba inom så himla mycket, det finns tonvis med olika områden och man kan bli allt möjligt med en sjuksköterskelegitimation! Jag kan t o m bli chef, jobba på tidning, forska, översätta medicinsk litteratur. Alltså, jag kan t o m välja att inte jobba på en vårdavdelning:P
Ajja, så underligt att jag till slut skulle hitta det perfekta yrket! Iofs var det genom min underbare pojkvän. Det var hans tips;)
Nu måste jag göra mig iordning och sticka iväg på föreläsning!
Kramar!
Jag har precis påbörjat min utbildning på karolinska. Det är jättespännande! Massor att läsa och tänka på men sånt gillar jag. Och snart, mycket snart ska vi ha vår första fältstudie, i en vecka ska vi alltså få följa en arbetande sjuksköterska på en vårdavdelning. Megaspännande!
Jag sjunker verkligen in i det jag läser. Det har blivit svårt att tro att jag skulle ha kunnat plugga till något annat.
Sjuksköterskans roll i samhället är (bland annat) att vårda de sjuka, ge dem medicin, sköta om deras sår, prata med dem och förklara vad som ska åtgärdas och hur. Jag riktigt älskar att förklara saker! Måste plugga jättehårt nu så jag får allting rätt!;)
Det känns superkonstigt att ha bestämt sig för vad man vill bli. Jag som drömt om att bli lite allt möjligt genom livet - inte så lite heller;P Men det bästa med yrket är ju att man kan jobba inom så himla mycket, det finns tonvis med olika områden och man kan bli allt möjligt med en sjuksköterskelegitimation! Jag kan t o m bli chef, jobba på tidning, forska, översätta medicinsk litteratur. Alltså, jag kan t o m välja att inte jobba på en vårdavdelning:P
Ajja, så underligt att jag till slut skulle hitta det perfekta yrket! Iofs var det genom min underbare pojkvän. Det var hans tips;)
Nu måste jag göra mig iordning och sticka iväg på föreläsning!
Kramar!
