Må-bra-helg
LILLASYSTER IGÅR!!
Med fia Anna & Klas^^
På S2 i Borlänge kunde man åtnjuta detta fantastiska band från Götet;)
Man riktigt skakade loss och det var underbart^^
Först var det trögt, vi satt och vek loppor, svanar, rosor och skjortor av kvitton och tjugolappar xD
Vi kom tidigt och väntade på att det skulle dra igång.
Före Lillasyster spelade ett band som heter Dökött, från Borlänge om jag inte minns fel. Stackaren som sjöng hade fastnat med fingret i ett järnrör :( xD
Jag fick köra^^ och stunden i ära var jag nykter:D :P
Alltså det är lustigt hur man inte behöver dricka för att känna sig full. Dessutom kände jag mig bakis när det var dags att dra hemåt. Lustigt!
Nu är man hemma och efter en god natts sömn så matade jag fåren och gav dem vatten och nu lyssnar jag på The Sounds (som kommer till Peace and Love nästa år!:)
För att tala om tankar så är jag inne i ett stadium av acceptans och saknad. Det är svårt att förklara för att det känns väldigt jobbigt. Men jag saknar ALLT som var honom och vi fast accepterar samtidigt att det är slut.
Det är också så att just denna vecka har vi haft kontakt. Som vänner. Liksom innan vi blev ihop.
Men han och alla andra verkar tycka att jag bryr mig mer om honom än mig själv. Fortfarande.
Vanor är väl svåra att bryta.
Därför påbörjade jag en bry mig om mig själv-helg. Liksom en vän till mig gör. Kram på dig!
Nummer ett är rock.
Det här är min lista:
The Who
The Raconteurs
Nirvana
The Clash
Finger Eleven
Mustasch
Avenged Sevenfold
Paramore
Pearl Jam
The Sounds
Detta har fått mig att inse att väldigt många rockbands namn börjar på The ;)
Nu ska jag fika och sen kratta löv! :) Ikväll blir det förhoppningsvis filmis med Anna och fia^^
Ångra inget
Om ni undrar vilken film så får ni gissa utifrån att jag tyckte det var himla roligt att karaktärer från spel nr 5 var med. Wesker var bara så himla Wesker - bra val av skådespelare;)
Nå iaf. Jag har haft många tunga tankar den här helgen. Framtiden såg så mörk ut.
Hur kunde jag göra slut? Andledningen var ju att rollen jag hade tagit på mig hade kört slut på kärleken.
Tänk om vi bara hade pratat om saken och det hade bivit bättre?
Fast jag gjorde ju slut för att vi försökt prata om det flera gånger. Jag ville helt enkelt inse att det inte skulle bli bättre. Och nu är jag där igen då jag hoppas.
Men det sista som sviker är väl hoppet?
Vet ni det konstiga med de där varelserna i filmen är att de alltid lyckas smyga sig fram till sina offer trots att de egentligen väsnas väääldigt mycket. Konstigt :S
Jag antar att jag saknar det att han kände mig. Såsom ingen annan vilket man alltid tycker om sin käresta.
Och japp jag erkänner, jag ser honom som min käresta än. Det har gått en månad nu sen jag gjorde slut.
Men jag vet också att om vi skulle bli ihop igen skulle jag gå in i samma roll och då skulle kärleken försvinna.
Varför?
Just det. Ska ju inte ställa så svåra frågor till mig själv (särskilt inte på en måndag morgon). Egentligen ska jag bara tänka framåt nu. Dalarna blir det i helgen och förmodligen igen någon gång i november. Sista helgen i november blir det Umeå! Äntligen!
Dessutom har jag mycket spännande plugg att se fram emot. Sociokulturella aspekter sysslar vi med nu^^
Japp, framåt var det. Ne regretter de rien.
Skurken i dramat
Ingen utav oss är onda personer men när det kommer till vår relation kan vi tydligen bara göra varandra illa nu. Det spelar ingen roll hur gärna vi vill vara vänner och hur mycket vi har gemensamt och kan göra tillsammans eller hur mycket vi bryr oss om varandra.
I slutändan kommer det fram att vi fått personerna runt omkring oss till att hata den andra parten.
Hans vänner hatar mig.
Mina vänner... tja, de tycker jag gjorde rätt iaf. De är inte så hatiska av sig mot killar såsom vissa andra har fått förutfattade meningar om kvinnor.
Jag är lite arg och bitter just nu det kanske märks?
Men det är det här som alla varnade mig för. Men jag bara skulle träffa honom i söndags för att få veta vad som egentligen hände förra helgen. Han var jättetrevlig att vara med och man kände en vänskap som fanns där från början.
Jag försökte vara snäll tillbaka. Men det blev svårt när vi väl kom till kritan och han säger saker som att han hoppades på att detta bara var en paus och att han var en svärmorsdröm.
Så svårt att jag bara sa något så han inte skulle få idéer. Jag är inte bra på det här det erkänner jag. För jag förstår inte hur jag kunde såra honom så mycket genom att helt enkelt säga att han inte var min svärmorsdröm och att han visste det.
Jag ville skapa ett avstånd och dräpa hans idéer...
Jag vet att hur jag än vrider och vänder på det så är jag den onda i det här spelet. Jag kunde helt enkelt inte få rätt känslor för honom i slutändan. Jag hade tagit på mig en roll som inte var flickvän.
Det är mitt fel att det gick snett och det var jag som gjorde slut.
Så hur jag än ser på det så är jag skurken.
Vilket gör mer ont än något annat.
Hans vänner som jag tyckte så mycket om har vänt en ryggen. Förståeligt. Men det gör ont!
Och jag vet inte hur jag ska hantera det? Jag borde ha väntat mig det och jag är självisk som tror att de skulle finnas kvar efter att jag krossat hjärtat på deras bäste vän.
Men vad annat kunde jag göra?
Hade han eller de verkligen velat att jag skulle stanna i en relation som jag inte trivdes i bara för att göra honom lycklig? Isåfall är de väääldigt lojala och brydde sig inte ett dugg om mig.
Förargligt.
Men jag måste väl ta det här.
Det finns som sagt inget annat sätt att se på det än att jag är skurken i dramat.
Även om jag gjorde rätt.
Grym värld.
Framåt marsch!
Och det måtte ju driva mina vänner till vansinne eftersom jag faktiskt själv väljer att må dåligt genom att hålla på såhär!!!
Nä nu är det dags att försöka se framåt istället.
Jag längtar efter mina dalavänner och att gå på Lillasyster! Jag längtar efter att åka till umeå med stockholmsvänner och jag längtar varje dag till varje ny föreläsning på skolan och efter seminariegruppen och pubkväll :)
Just nu har vi har vi kommunikation inom vården på schemat. Det är så lustigt att vi kan kommunicera fritt och inte tänka på allt som är underlag för kommunikationen. Vilket språk vi talar, vilka ord vi väljer, hur vi använder blicken och leendet och hur många tankar om motpartens bakgrund som cirkulerar i ens huvud utan att man ens märker det!
Om jag inte sagt det förr så säger jag det nu, ALLT med den här utbildningen är så HIMLA INTRESSANT!
Jag har min akvarellkurs också som lagt sig varmt om hjärtat. Att måla är så frigörande och lekfullt^^ Jag älskar det! Att leka med färg är mitt nya favoritintresse ;P
Det finns även jättemånga intressanta djur- och kulturdokumentärer på tv och jag kan se gamla klipp av Eddie Izzard och Top Gear på youtube.
Livet är ju bra underbart egentligen!
Måste fatta det;)
Jag hoppas det blir bra snart..
I förrgår var det tumult i mina känslor. Jag fick veta att han varit på intensiven i helgen. Ingen hör av sig, ingen berättar för exet utan hon får reda på detta genom facebook...
Vad har man betytt då?
Vad hände egentligen?
Var det mitt fel?
Jag flippade och försökte få någon att berätta men det enda svaret jag fick var att han var hemma och att det var bra nu.
Men vad hände då?
Nästa dag är jag helt trasig i nerverna och rycker till för minsta lilla. Känner att jag måste jag få veta!
Jag åker dit.
Jag tänker jag kan blidka monstret med lite presenter (jag menar jag har ju inte hört av mig på två veckor för att få tid för mig själv så han kanske var arg och besviken)
Jag släpptes inte ens in... "det är inte en sån bra idé. Vi ska åka iväg snart och han har feber..."
Då slog det mig.
Det var ingen bra idé!
Vad gjorde jag där? Jag kom dit som jag skulle ha gjort för vilken vän som helst men det här var inte vilken vän som helst. Inte än iaf.
Vad gjorde jag sen?
Jo med ännu mer tumult i min själ åker jag hem och har ont i magen. Försvinner sedan ner till affären för att köpa en kladdkaka och glass och mjölk. Äter lite, stirrar lite, äter lite till. Försöker få tag i någon att prata med.
Mamma är bra och jordnära. Men hon tyckte det var dumt av mig att åka dit.
Och dumt av mig att ta åt mig ansvaret för det här.
Men vad kan jag annars göra?
Alla vänner skriver "det är inte ditt fel!"
och jag vet det.. men jag känner det inte. Proppar bara i mig mer kladdkaka och stirrar lite till.
Jag är orolig för att ha skadat en annan människa. En som jag bryr mig väldigt mycket om.
Ingenting, inte ens ont i magen efter för mycket kladdkaka kan ta bort den känslan.
Som tur var hade jag en lektion i akvarell att se fram emot igår kväll.
Det var skönt att släppa alla känslor och bara måla måla måla...
Idag är jag bara förvirrad.
Jag borde inte känna att jag bär ansvaret men hur kan jag inte?
Jag säger som en annan klok person sa "jag vill ju bara att allt ska bli bra och alla ska må bra, jag hoppas det blir så snart"
Slutet
Men när det väl gäller så hör man bara tystnad.
Jag visar att jag bryr mig, jag frågar efter svar men får inget tillbaka.
Och det var just så det alltid var.
Det var därför det tog slut.
Nu slutar också vänskapen i tragedi...
We are just breakable girls and boys
Inatt gick superbra. Inga jobbiga grubblerier utan bara jobba och läsa. Tyvärr så hade jag glömt studielitteraturen men jag hade Nemi och lite annat med mig så det gick bra^^
Sen idag har jag haft det skönt och avslappnat med tvättid och träning. Men jag hann inte springa ner och köpa boken :S
Lite jobbigt har det varit också. Såklart.
Särskilt som jag försökte vara aktiv på facebook men det hela slutade med att jag hittade en del bilder på mig och Erik.
Första reaktionen var... alltså trots att det varit så skönt inatt och idag att äntligen känna sig fri så tänkte jag "MIN!"
Han var så snygg, och söt och så himla Erik...
Men samtidigt så kommer de där kvävande känslorna att han är mitt ansvar och att jag måste ta hand om honom nu när han mår dåligt. Att jag måste fixa och lösa alla hans bekymmer.
Jag inser mer och mer hur vår relation urartade för att jag började uppfostra honom och ta hand om honom.
Psykolog, vårdare, mamma... kalla mig vad man vill. Men jag var inte hans flickvän iaf.
Oj, nu var klockan mycket. Jag måste iväg till jobbet!
Känslostorm efter uppbrottet
Jobbet som är tyst, ensamt och ett vacuum för grubblerier.
Men det får vara som det är. Jag tänker försöka plugga inatt och vara duktig.
Imorgon ska jag tvätta och försöka få tag i en bok till plugget. Vi ska läsa en verklighetsbaserad bok av fyra valbara. De verkade intressanta allihopa! Jag tar den jag kan hitta på Akademibokhandeln helt enkelt :P
Får skriva mer om boken när jag köpt den!;)
I onsdags åkte jag hem från kära dalarna. Misär misär! Skulle jobba dessutom. Ångest blev det och jag saknade honom som en kärlekskrank liten hundvalp! Men besinnade mig pga mina anledningar till uppbrottet. Det kändes bättre dagen efter (igår) då jag var på kalas. Det var härligt för det var ett släktkalas. Där kunde jag känna mig som hemma även med folk jag aldrig träffat, för att de var släkt^^ Det var en intressant upplevelse!
Efter det var jag uppriktigt förbannad på honom! Varför var han inte den jag trott?! Varför gav jag så mycket av mig själv för att hålla honom nöjd!? Varför lyssnade jag inte på mitt inre tidigare!?
Och det utbyttes mot tårar idag då jag tänkte på allt vi haft ihop och alla fina minnen.
Märkligt att jag minns allt som fint nu såhär i efterhand:S
Jag kan säga att pingviner skriker jag av att se. Vilket jag finner lustigt direkt efter! xD
Processen går vidare. Nu är jag i en fas av extrem saknad. Det sliter sönder mig innifrån och jag bara önskar att vi kunde bli vänner nu!!! Men det skulle inte sluta bra om vi inte ger varandra tid isär.
Om det någonsin skulle gå bra?
Nej nu sliter det i bröstet igen. Och jag måste sova en stund nu om jag ska orka jobba inatt:P
Dalarna, vänskap och springande får
Men det får vara!
Behöver sannerligen skriva av mig dessa dagar :P
Idag, tisdag, har jag grävt i växthuset igen. Nu känns det klart:)
Sedan åkte vi och hämtade en bagge åt mammas kära får. Som ska få lamm nästa år, om ni fattar :O
Det var så roligt! xD Vi fick släpa in honom i hagen men väl där blev det sprätt på honom! Efter tackorna direkt! Men de ville inte med den nya friaren xD De kutade ifrån honom och tyckte han var dryg som sjutton xD
Är inte deras tid ännu:P
Sedan åkte vi till mina älskade morföräldrar. Jag hade en trevlig pratstund med morfar när mamma och mormor var ute och handlade. Han har gjort så mycket! hur många människor kan säga att de har byggt en båt? Eller ett hus eller en nyckelharpa!? :D
Det har varit fantastiskt skönt att vara hemma i Dalarna. Jag känner att jag är på väg mot goda ting!
Speciellt har mitt ritintresse väckts till liv igen. Det är underbara miss Potter som ska tackas!^^
Men. Det har också varit tung. Varje dag är ju tung sedan måndag förra veckan men idag fick jag det verkligen jobbigt. Det var efter morfar berättade om hur han och mormor träffades.
Då frågade jag mig själv varför jag gjorde slut.
Ja alla anledningar kom tillbaka. Men det känns ändå tungt. Något är slut helt klart. Och det gör ont.
Jag önskar vi hade föblivit vänner...
Miss Potter
Miss Potter, en film av Chris Noonan - som bland annat gjort en utav mina favoritfilmer Babe (1995).
Handlar om sagoförfattarinnan och illustratören Beatrix Potter som genom hela sitt liv ritade bilder av djur i kläder. I filmen kallar hon dem för sina "vänner" i sin avsaknad av människovänner och hittar på äventyr åt dem. Hon vill förfärligt gärna få sagorna utgivna och får till slut hjälp av en ung herre vars första publiceraruppdrag blir just hennes saga. Och den blir succé!
Filmen beskrivs som ett romantiskt drama. Hon är 30 år och singel och den unge publiceraren Norman Warne är också singel ;)
Skapades 2006 med Renée Zellweger och Ewan McGregor i huvudrollerna. De har även gjort Down With Love tillsammans (kom ut 2003).
Beatrix Potter anses som den mest populära (best selling) barnboksförfattarinnan genom tiderna. Vilket jag trodde var Astrid Lindgren:/
Hon föddes 28 juli 1866 i South Kensington i London och dog 22 december 1943 i Sawrey i Cumbria. Hon publicerade 23 barnboksböcker och köpte för pengarna upp farmer i Skottland som hon sedan skänkte till The National Trust så att de kunde bevaras till eftervärlden. De kan besökas idag:) (enligt wikipedia, 2010)
För alla som minns det så visades en balett kring jul med djur i människokläder. Den baletten hette Sagovärld och karaktärerna är Beatrix'! Jag saknar den! Såg den varenda jul som liten ju:(
På engelska heter den The Tales of Beatrix Potter.
Rekommenderar filmen om du som jag är en succer för filmer från förr (som Shakespear- och Jane Austen-filmer)
Måndag :O :D
Det är måndag idag. Efter en bra helg:)
Jag gick på pub i fredags. Studentpub med några andra ssk-studenterna. NAJS! Det var superskoj och jag lyckades dessutom stifta bekantskap med en dalkulla från klassen som jag inte pratat med förut. Alla var himla mysiga och jag fick hjälp att hitta bankautomaten av alla! De sa gå ut och sen sväng och jag frågar åt höger då någon missuppfattar och säger nej. Tur att en annan tjej följde med! Annars hade jag gått helt fel XD
T o m en snäll läkarstudent villle hjälpa genom att visa en karta på sin iPhone. Men shit jag fattade ingenting:S
Dagen efter bar det av till Dalarna! Mötte sötis-Anna i Leksand för att färdas vidare till Rättviks Marknad! Där vi var så supereffektiva att jag fortfarande är chockad xD Hann inte ens kolla hela marknaden innan vi var nöjda med våra köp. Vantar, strumpor, marknadsgodis och presenter. Sånt man köper på marknaden liksom ;)
Sedan hem där jag fick i mig lite god mat (egenpanerad fisk, MUMS!) sedan kom systern min och vi hade en trevlig pratstund. De hade visat en direktsändning av Svansjön i Falun tydligen, det lät så häftigt!:D
Men jag var inte hemma länge för strax kom Anna och vi körde iväg till fia i Borlänge och hade mysfilmkväll^^
Vi köpte såklart film på marknaden också;) Gamla hyrfilmer säljs 10 för 299 kr. Anna och jag köpte fem var. Vi såg på Miss Potter den kvällen. För alla som minns baletten med djur i fina kläder när man var liten som sändes kring jul så var hon skaparen av djuren! Jag älskade den! Så glad att jag hittade den här filmen, även om den var mycket sorglig :(
Nu är det måndag och jag ska plugga, gräva i växthuset och äta god mat (igen!)
Kram på er!
PS: Efter i fredags när man var ute och hade kul så vaknade något gammalt till liv igen. Det känns som att man kommit ett steg på vägen nu;)
Hjälper Blue October?
Jag vet inte om det var en bra eller dålig idé att lyssna på Blue October? De är ett s k emo-band. Känsligt, deppigt och precis som jag känner mig just nu. Men hjälper verkligen det?
Tanken var att lyssna på något från innan Erik som jag inte lyssnat på i vårt förhållande. Och ja, sommaren innan vi blev ihop hann jag lyssna sönder de flesta låtarna så det blev inte så mycket BO under vår tid tillsammans.
Det skulle vara ett sätt att komma tillbaka till den jag var då. Man måste väl börja någonstans?
Måste minnas hur jag klarade mig utan honom.
Så fäst tror jag inte det är hälsosamt att bli... mutter...
Hm... jag går nog inte tillbaka, det var inte så lätt som jag trodde :S
Jag var ute mer då. Umgicks med vänner, partade, gick på konserter, teater, muséer och... tja jag badade mycket:P
Jag ska åka till Dalarna i helgen och umgås med Anna och fia<3 Jag och Anna och förhoppningsvis fia ska gå på Rättviks Marknad och ha filmkväll. Sen har vi planerat att gå på Lillasyster sista helgen i oktober! :D
Det kanske kommer kännas mer som att jag är på väg tillbaka då? I veckan har jag pluggat och ätit pizza med en vän. Hon hade tyvärr också problem och ville prata, vilket kanske inte gick så bra:/
Jaja, det tar väl tid. Jag ska låta det ta tid. Jag ska vara tålmodig!
Nu ska jag iväg på seminarium som jag inte orkat förbereda mig inför :( Det får gå som det går!
Visstja, ska nog gå på pub-kväll på skolan ikväll. Bara för att komma ut lite;) hoppas jag inte är allför deppig!
