Molnet
Den här helgen var bra om än inte av de bästa.
I fredags vaknade jag på fel sida. Efter en konstig dröm som satt i mest hela dagen så försökte jag dämpa känslan efter den men misslyckades. Den växte som en cancersvulst.
Allt detta trots den trevliga brandskyddsutbildningen med jobbet dagen innan. Eller kanske pga den?
Svårt att veta, det kan ha en miljon anledningar. PMS, dålig sömn, dåliga tankar.
Jag tror på lite av varje men det blev i vilket fall värre och värre under dagen.
Var på en liten fest med en del Stockholmspolare men eftersom jag där på kvällen hade inneslutit mig i mig själv mer eller mindre så var det inte så kul. Till slut tog Erik hem mig, min snälle karl:) och vi fick dessutom skjuts av snälle Frädd. Med det så var jag någorlunda räddad för kvällen. Skönt när folk bryr sig liksom även om man inte kan förklara sig:*
Nästa dag, lördag, så var det lite bättre. Fick kämpa emot med kraften av positivt tänkande!:P och lyckades till viss del. Det onda låg liksom mera under ytan och jag både färgade Eriks hår, hann ut och shoppa en fin lila klänning innan vi åkte iväg till Långholmen för att grilla :D Vackert ställe det dära. Första gången man var där. Det var fullt med folk, sköna människor som t o m fått med sig dj-utrustning och stod och spelade i en glänta. Vi dansade lite sen grillade vi. Sedan åkte vi vidare runt lite. Det skulle bli rave hela natten om inte alla varit så himla trötta. Det blev hem istället och sova (läs däcka med kläderna på ;)
Igår var bättre, då såg vi bara vidare på en ny serie som heter Spartacus (hemsk men skön samtidigt) Vi var ett litet gäng och det var mysigt. Joggade också litegrann och det piggade upp! Borde göra det oftare;)
Idag var det gråa molnet ännu kvar, vilket jag knappt märkte av men Erik frågade konstant varför jag såg så ledsam ut.
Tja, det är väl ganska glasklart egentligen varför jag mår som jag mår. Det är överdrivet bara.
Men man måste kanske tvivla lite på sig själv för att kunna gå vidare och utvecklas i livet. Och då får det vara lite jobbigt ett tag.
Det jag ångrar är dock att i mitt moln av dumma tankar så glömde jag bort att gratta min kära kära vän! Det var dumt och jag hälsar henne GRATTIS SÅ MYCKET! Älskar dig:D
I fredags vaknade jag på fel sida. Efter en konstig dröm som satt i mest hela dagen så försökte jag dämpa känslan efter den men misslyckades. Den växte som en cancersvulst.
Allt detta trots den trevliga brandskyddsutbildningen med jobbet dagen innan. Eller kanske pga den?
Svårt att veta, det kan ha en miljon anledningar. PMS, dålig sömn, dåliga tankar.
Jag tror på lite av varje men det blev i vilket fall värre och värre under dagen.
Var på en liten fest med en del Stockholmspolare men eftersom jag där på kvällen hade inneslutit mig i mig själv mer eller mindre så var det inte så kul. Till slut tog Erik hem mig, min snälle karl:) och vi fick dessutom skjuts av snälle Frädd. Med det så var jag någorlunda räddad för kvällen. Skönt när folk bryr sig liksom även om man inte kan förklara sig:*
Nästa dag, lördag, så var det lite bättre. Fick kämpa emot med kraften av positivt tänkande!:P och lyckades till viss del. Det onda låg liksom mera under ytan och jag både färgade Eriks hår, hann ut och shoppa en fin lila klänning innan vi åkte iväg till Långholmen för att grilla :D Vackert ställe det dära. Första gången man var där. Det var fullt med folk, sköna människor som t o m fått med sig dj-utrustning och stod och spelade i en glänta. Vi dansade lite sen grillade vi. Sedan åkte vi vidare runt lite. Det skulle bli rave hela natten om inte alla varit så himla trötta. Det blev hem istället och sova (läs däcka med kläderna på ;)
Igår var bättre, då såg vi bara vidare på en ny serie som heter Spartacus (hemsk men skön samtidigt) Vi var ett litet gäng och det var mysigt. Joggade också litegrann och det piggade upp! Borde göra det oftare;)
Idag var det gråa molnet ännu kvar, vilket jag knappt märkte av men Erik frågade konstant varför jag såg så ledsam ut.
Tja, det är väl ganska glasklart egentligen varför jag mår som jag mår. Det är överdrivet bara.
Men man måste kanske tvivla lite på sig själv för att kunna gå vidare och utvecklas i livet. Och då får det vara lite jobbigt ett tag.
Det jag ångrar är dock att i mitt moln av dumma tankar så glömde jag bort att gratta min kära kära vän! Det var dumt och jag hälsar henne GRATTIS SÅ MYCKET! Älskar dig:D
Kommentarer
Trackback
