Misstag?
Idag har jag bakat med kära Samina, det var trevligt om än kort ;P
Annars har jag mått hemskt dåligt. Nu med.
Jag har tänkt vilket misstag det var att göra slut. Att inte bara ta itu med sakerna som jag tyckte var fel. Det var det som han var så arg på mig för. Jag pratade inte igenom saken med honom jag gav bara upp. Gjorde slut.
Nu känns allt som ett fett stort misstag!
Men just då kändes det som att jag gjort allt, som att vi försökt fixa det här så många gånger förut och inte lyckats. Det kändes som att det var dags att inse att det inte skulle bli bättre.
Nu är jag bara deppig och känner mig misslyckad.
Jag vill bara ha tillbaka honom... men känner att jag varit för ond för att kunna göra det. Samtidigt känns det som att han borde ha förstått att ställa upp mer för mig. Jag som gjorde så mycket för honom liksom. Men det är ju mitt problem om jag gav för mycket, eller? Jag skulle ha krävt mer...
Men det kändes så dumt att behöva kräva!
Det kändes som att jag tömde mitt hjärta hela tiden. Ingen respons.
Samtidigt... det är väl iofs därför som jag känner såhär. Jag saknar det hela. Vill få älska honom såsom jag gör.
Men jag måste ju inse, jag kände inte att jag fick tillbaka.
Och det känns som mitt fel.
Han gjorde mycket för mig. Det var som att jag aldrig såg det.
Om jag bara hade sett det? Eller såg inte han hur mycket mer jag gjorde för honom?
Åkte hem till honom jämt och han var aldrig hos mig. Men han ställde ju upp den där gången...
Jaja, kvinnor och män kan man ju påstå är olika. Även om jag inte tror att det är just det. Utan det handlar om Givaren och Den Som Tar Emot.
Ju mer man ger, desto mer vänjer sig mottagaren vid. Han förstod väl inte att jag gav lite för mycket och förstod inte hur mycket jag behövde tillbaka.
Ja som sagt, vi kunde ha pratat om det. Kanske det skulle ha blivit bättre?
Annars har jag mått hemskt dåligt. Nu med.
Jag har tänkt vilket misstag det var att göra slut. Att inte bara ta itu med sakerna som jag tyckte var fel. Det var det som han var så arg på mig för. Jag pratade inte igenom saken med honom jag gav bara upp. Gjorde slut.
Nu känns allt som ett fett stort misstag!
Men just då kändes det som att jag gjort allt, som att vi försökt fixa det här så många gånger förut och inte lyckats. Det kändes som att det var dags att inse att det inte skulle bli bättre.
Nu är jag bara deppig och känner mig misslyckad.
Jag vill bara ha tillbaka honom... men känner att jag varit för ond för att kunna göra det. Samtidigt känns det som att han borde ha förstått att ställa upp mer för mig. Jag som gjorde så mycket för honom liksom. Men det är ju mitt problem om jag gav för mycket, eller? Jag skulle ha krävt mer...
Men det kändes så dumt att behöva kräva!
Det kändes som att jag tömde mitt hjärta hela tiden. Ingen respons.
Samtidigt... det är väl iofs därför som jag känner såhär. Jag saknar det hela. Vill få älska honom såsom jag gör.
Men jag måste ju inse, jag kände inte att jag fick tillbaka.
Och det känns som mitt fel.
Han gjorde mycket för mig. Det var som att jag aldrig såg det.
Om jag bara hade sett det? Eller såg inte han hur mycket mer jag gjorde för honom?
Åkte hem till honom jämt och han var aldrig hos mig. Men han ställde ju upp den där gången...
Jaja, kvinnor och män kan man ju påstå är olika. Även om jag inte tror att det är just det. Utan det handlar om Givaren och Den Som Tar Emot.
Ju mer man ger, desto mer vänjer sig mottagaren vid. Han förstod väl inte att jag gav lite för mycket och förstod inte hur mycket jag behövde tillbaka.
Ja som sagt, vi kunde ha pratat om det. Kanske det skulle ha blivit bättre?
Kommentarer
Trackback
