Jag hoppas det blir bra snart..
Det hjälper ju att skriva så...
I förrgår var det tumult i mina känslor. Jag fick veta att han varit på intensiven i helgen. Ingen hör av sig, ingen berättar för exet utan hon får reda på detta genom facebook...
Vad har man betytt då?
Vad hände egentligen?
Var det mitt fel?
Jag flippade och försökte få någon att berätta men det enda svaret jag fick var att han var hemma och att det var bra nu.
Men vad hände då?
Nästa dag är jag helt trasig i nerverna och rycker till för minsta lilla. Känner att jag måste jag få veta!
Jag åker dit.
Jag tänker jag kan blidka monstret med lite presenter (jag menar jag har ju inte hört av mig på två veckor för att få tid för mig själv så han kanske var arg och besviken)
Jag släpptes inte ens in... "det är inte en sån bra idé. Vi ska åka iväg snart och han har feber..."
Då slog det mig.
Det var ingen bra idé!
Vad gjorde jag där? Jag kom dit som jag skulle ha gjort för vilken vän som helst men det här var inte vilken vän som helst. Inte än iaf.
Vad gjorde jag sen?
Jo med ännu mer tumult i min själ åker jag hem och har ont i magen. Försvinner sedan ner till affären för att köpa en kladdkaka och glass och mjölk. Äter lite, stirrar lite, äter lite till. Försöker få tag i någon att prata med.
Mamma är bra och jordnära. Men hon tyckte det var dumt av mig att åka dit.
Och dumt av mig att ta åt mig ansvaret för det här.
Men vad kan jag annars göra?
Alla vänner skriver "det är inte ditt fel!"
och jag vet det.. men jag känner det inte. Proppar bara i mig mer kladdkaka och stirrar lite till.
Jag är orolig för att ha skadat en annan människa. En som jag bryr mig väldigt mycket om.
Ingenting, inte ens ont i magen efter för mycket kladdkaka kan ta bort den känslan.
Som tur var hade jag en lektion i akvarell att se fram emot igår kväll.
Det var skönt att släppa alla känslor och bara måla måla måla...
Idag är jag bara förvirrad.
Jag borde inte känna att jag bär ansvaret men hur kan jag inte?
Jag säger som en annan klok person sa "jag vill ju bara att allt ska bli bra och alla ska må bra, jag hoppas det blir så snart"
I förrgår var det tumult i mina känslor. Jag fick veta att han varit på intensiven i helgen. Ingen hör av sig, ingen berättar för exet utan hon får reda på detta genom facebook...
Vad har man betytt då?
Vad hände egentligen?
Var det mitt fel?
Jag flippade och försökte få någon att berätta men det enda svaret jag fick var att han var hemma och att det var bra nu.
Men vad hände då?
Nästa dag är jag helt trasig i nerverna och rycker till för minsta lilla. Känner att jag måste jag få veta!
Jag åker dit.
Jag tänker jag kan blidka monstret med lite presenter (jag menar jag har ju inte hört av mig på två veckor för att få tid för mig själv så han kanske var arg och besviken)
Jag släpptes inte ens in... "det är inte en sån bra idé. Vi ska åka iväg snart och han har feber..."
Då slog det mig.
Det var ingen bra idé!
Vad gjorde jag där? Jag kom dit som jag skulle ha gjort för vilken vän som helst men det här var inte vilken vän som helst. Inte än iaf.
Vad gjorde jag sen?
Jo med ännu mer tumult i min själ åker jag hem och har ont i magen. Försvinner sedan ner till affären för att köpa en kladdkaka och glass och mjölk. Äter lite, stirrar lite, äter lite till. Försöker få tag i någon att prata med.
Mamma är bra och jordnära. Men hon tyckte det var dumt av mig att åka dit.
Och dumt av mig att ta åt mig ansvaret för det här.
Men vad kan jag annars göra?
Alla vänner skriver "det är inte ditt fel!"
och jag vet det.. men jag känner det inte. Proppar bara i mig mer kladdkaka och stirrar lite till.
Jag är orolig för att ha skadat en annan människa. En som jag bryr mig väldigt mycket om.
Ingenting, inte ens ont i magen efter för mycket kladdkaka kan ta bort den känslan.
Som tur var hade jag en lektion i akvarell att se fram emot igår kväll.
Det var skönt att släppa alla känslor och bara måla måla måla...
Idag är jag bara förvirrad.
Jag borde inte känna att jag bär ansvaret men hur kan jag inte?
Jag säger som en annan klok person sa "jag vill ju bara att allt ska bli bra och alla ska må bra, jag hoppas det blir så snart"
Kommentarer
Trackback
