SofiasHjärta

Alltså det är olidligt. Hur mycket känslorna går upp och ner. Det gör mig nästan galen. Och jag ska jobba inatt! 
Jobbet som är tyst, ensamt och ett vacuum för grubblerier.

Men det får vara som det är. Jag tänker försöka plugga inatt och vara duktig.
Imorgon ska jag tvätta och försöka få tag i en bok till plugget. Vi ska läsa en verklighetsbaserad bok av fyra valbara. De verkade intressanta allihopa! Jag tar den jag kan hitta på Akademibokhandeln helt enkelt :P
Får skriva mer om boken när jag köpt den!;)

I onsdags åkte jag hem från kära dalarna. Misär misär! Skulle jobba dessutom. Ångest blev det och jag saknade honom som en kärlekskrank liten hundvalp! Men besinnade mig pga mina anledningar till uppbrottet. Det kändes bättre dagen efter (igår) då jag var på kalas. Det var härligt för det var ett släktkalas. Där kunde jag känna mig som hemma även med folk jag aldrig träffat, för att de var släkt^^ Det var en intressant upplevelse!

Efter det var jag uppriktigt förbannad på honom! Varför var han inte den jag trott?! Varför gav jag så mycket av mig själv för att hålla honom nöjd!? Varför lyssnade jag inte på mitt inre tidigare!?

Och det utbyttes mot tårar idag då jag tänkte på allt vi haft ihop och alla fina minnen.
Märkligt att jag minns allt som fint nu såhär i efterhand:S

Jag kan säga att pingviner skriker jag av att se. Vilket jag finner lustigt direkt efter! xD

Processen går vidare. Nu är jag i en fas av extrem saknad. Det sliter sönder mig innifrån och jag bara önskar att vi kunde bli vänner nu!!! Men det skulle inte sluta bra om vi inte ger varandra tid isär.
Om det någonsin skulle gå bra?

Nej nu sliter det i bröstet igen. Och jag måste sova en stund nu om jag ska orka jobba inatt:P