Skurken i dramat
Nej, det gör för ont helt enkelt.
Ingen utav oss är onda personer men när det kommer till vår relation kan vi tydligen bara göra varandra illa nu. Det spelar ingen roll hur gärna vi vill vara vänner och hur mycket vi har gemensamt och kan göra tillsammans eller hur mycket vi bryr oss om varandra.
I slutändan kommer det fram att vi fått personerna runt omkring oss till att hata den andra parten.
Hans vänner hatar mig.
Mina vänner... tja, de tycker jag gjorde rätt iaf. De är inte så hatiska av sig mot killar såsom vissa andra har fått förutfattade meningar om kvinnor.
Jag är lite arg och bitter just nu det kanske märks?
Men det är det här som alla varnade mig för. Men jag bara skulle träffa honom i söndags för att få veta vad som egentligen hände förra helgen. Han var jättetrevlig att vara med och man kände en vänskap som fanns där från början.
Jag försökte vara snäll tillbaka. Men det blev svårt när vi väl kom till kritan och han säger saker som att han hoppades på att detta bara var en paus och att han var en svärmorsdröm.
Så svårt att jag bara sa något så han inte skulle få idéer. Jag är inte bra på det här det erkänner jag. För jag förstår inte hur jag kunde såra honom så mycket genom att helt enkelt säga att han inte var min svärmorsdröm och att han visste det.
Jag ville skapa ett avstånd och dräpa hans idéer...
Jag vet att hur jag än vrider och vänder på det så är jag den onda i det här spelet. Jag kunde helt enkelt inte få rätt känslor för honom i slutändan. Jag hade tagit på mig en roll som inte var flickvän.
Det är mitt fel att det gick snett och det var jag som gjorde slut.
Så hur jag än ser på det så är jag skurken.
Vilket gör mer ont än något annat.
Hans vänner som jag tyckte så mycket om har vänt en ryggen. Förståeligt. Men det gör ont!
Och jag vet inte hur jag ska hantera det? Jag borde ha väntat mig det och jag är självisk som tror att de skulle finnas kvar efter att jag krossat hjärtat på deras bäste vän.
Men vad annat kunde jag göra?
Hade han eller de verkligen velat att jag skulle stanna i en relation som jag inte trivdes i bara för att göra honom lycklig? Isåfall är de väääldigt lojala och brydde sig inte ett dugg om mig.
Förargligt.
Men jag måste väl ta det här.
Det finns som sagt inget annat sätt att se på det än att jag är skurken i dramat.
Även om jag gjorde rätt.
Grym värld.
Ingen utav oss är onda personer men när det kommer till vår relation kan vi tydligen bara göra varandra illa nu. Det spelar ingen roll hur gärna vi vill vara vänner och hur mycket vi har gemensamt och kan göra tillsammans eller hur mycket vi bryr oss om varandra.
I slutändan kommer det fram att vi fått personerna runt omkring oss till att hata den andra parten.
Hans vänner hatar mig.
Mina vänner... tja, de tycker jag gjorde rätt iaf. De är inte så hatiska av sig mot killar såsom vissa andra har fått förutfattade meningar om kvinnor.
Jag är lite arg och bitter just nu det kanske märks?
Men det är det här som alla varnade mig för. Men jag bara skulle träffa honom i söndags för att få veta vad som egentligen hände förra helgen. Han var jättetrevlig att vara med och man kände en vänskap som fanns där från början.
Jag försökte vara snäll tillbaka. Men det blev svårt när vi väl kom till kritan och han säger saker som att han hoppades på att detta bara var en paus och att han var en svärmorsdröm.
Så svårt att jag bara sa något så han inte skulle få idéer. Jag är inte bra på det här det erkänner jag. För jag förstår inte hur jag kunde såra honom så mycket genom att helt enkelt säga att han inte var min svärmorsdröm och att han visste det.
Jag ville skapa ett avstånd och dräpa hans idéer...
Jag vet att hur jag än vrider och vänder på det så är jag den onda i det här spelet. Jag kunde helt enkelt inte få rätt känslor för honom i slutändan. Jag hade tagit på mig en roll som inte var flickvän.
Det är mitt fel att det gick snett och det var jag som gjorde slut.
Så hur jag än ser på det så är jag skurken.
Vilket gör mer ont än något annat.
Hans vänner som jag tyckte så mycket om har vänt en ryggen. Förståeligt. Men det gör ont!
Och jag vet inte hur jag ska hantera det? Jag borde ha väntat mig det och jag är självisk som tror att de skulle finnas kvar efter att jag krossat hjärtat på deras bäste vän.
Men vad annat kunde jag göra?
Hade han eller de verkligen velat att jag skulle stanna i en relation som jag inte trivdes i bara för att göra honom lycklig? Isåfall är de väääldigt lojala och brydde sig inte ett dugg om mig.
Förargligt.
Men jag måste väl ta det här.
Det finns som sagt inget annat sätt att se på det än att jag är skurken i dramat.
Även om jag gjorde rätt.
Grym värld.
Kommentarer
Trackback
