Åter Mållös
Nu är anatomitentan avklarad!! HURRA!!
Men nu är jag också helt slut:S
Min kropp orkade inte mer, tre dagar innan tentan hade jag börjat få utslag på kroppen av all stress.
Det är inte klokt hur farlig stress kan vara
Och jag vill jobba inom vården??
Fast det vill jag ju inte längre
I ärlighetens namn vill jag ingenting längre men jag har också försökt se objektivt på det och tycker att nackdelarna överväger fördelarna:
¤ Dåliga arbetstider
¤ Stress
¤ Dålig lön
¤ Risk för arbetskamrater som inte bryr sig om människor
¤ Risk för dagar då jag inte kan bry mig om någon
¤ Jag kommer vara trött på människor när jag väl kommer hem och vill umgås med min familj
¤ Jag kommer bli förstörd om någon dör
¤ etc...
Ja och så fördelarna:
¤ Jag får jobba i nära relation med människor vilket jag gillar (jag gillar att prata).
Sen kommer jag inte på något mer :S
Tur att man har så underbara vänner som nu står ut med att jag åter blivit mållös (i en annorlunda mening;)
Jag vet nu inte vad jag vill bli eller göra av mitt liv.
Skulle gärna bli språkvetare, så ska plugga en liten kurs i franska i sommar.
Sen tänkte jag flytta hem och gå antingen konst, eller naturvetenskapligt basår (vad är skillnaden :O!?)
Åter en gång är jag sådär så jag inte vet var jag ska göra av all energi, jag gillade att vara fokuserad på ett ämne men nu har jag övergett det då jag kommit på bättre tankar.
Jag skulle helst vilja jobba med maskiner, mecka och sådant. Det skulle tillfredställa mina pilliga fingrar och min problemlösande hjärna. Sen kan jag måla och skriva på fritiden.
Och med lite tur får jag ett jobb med kontakt med människor och där jag får resa. Då kan min franska hjälpa oerhört!;)
Nä nu ska jag och min kompis som sitter i samma sits (även hon är mållös:P) komma på vad vi ska satsa på framöver! :D
Får se vart det för oss! (hitåt, ditåt och hemåt igen kanske;) KRAM!
